Seriöst, hela min dag igår kändes knarkad.
Började med att jag på jobbet hade massor av lyckokänslor och var allmänt “glad”, det kändes lite ovant. hehe. På kvällen hamnade vi i Sedirs soffa och där satt en Nervös Ali (han hade tippat) En sovande Sedir, en halvnaken Anders (han kunde inte äta pizza utan att ta av sig allt på överkroppen) Och så jag då, som typ talade i tungor, framför den långdragna matchen mellan Grekland - Argentina. Efteråt gick jag för att ta bussen hem, 11 minuter väntade jag på bussen, hela de 11 minuterna (som kändes som 111) stod ett par bredvid mig och hånglade/kyssdes, och snubben i kostym och jävla portfölj liksom gned sitt skrev emot den lockhåriga kvinnan i pennkjol. Setiöst, jag kräktes typ. Ville vara löjlig och bara “GET A ROOOOOM é” för alltså, där stod ju jag, bredvid deras jävla förspel. Sen kom äntligen bussen. Men direkt märkte jag att det var något special med chauffören, han sa på bred karlstaddialekt (den diealekt jag och Malis typ drev med hela 2008) “Tag plats och håll i er!” jag bara “eh?”. Sen fortsatte han att vara specialé, typ pratade i micken hela tiden om olika grejer. Jag var till och med tvungen att filma:
(han pratade om att han faktiskt sagt till passagerare att stiga på och HÅLLA I SIG, så ingen skulle försöka vara kaxig och stå upp. i. bussen)
Sen kom jag hem till en nedsläckt lägenhet och en liten prutt i sängen, och fortfarande full med lyckorus i hela kroppen.
Men gott folk, idag är allt som vanligt igen. hehe. *sur* *butter*
NÄRÅ. life känns som life liksom. och jag har typ aldrig längtat och sett fram emot en semester så mycket.


























