Jag skäms så väldigt lätt, ibland kan ja ha vissa “skam”dagar när jag sitter och bara går igenom grejer jag skäms över i mitt huvud, så sitter jag där på bussen och gör konstiga miner för att jag skäms så över mig själv.
Jag skäms ofta över saker jag gjorde som barn, min käft var ju typ flera decimeter större än den är idag och jag snackade bara skit hela dagarna, jag minns när vi köpt en häst till min storasyster och min pappa pratade med mamma om att det kanske var något “konstigt” med hästen eftersom den var så billig. Då Måste jag sen när de kommer och lämnar hästen hos oss säga “Pappa tror att det är något fel på din häst för den var så billig!!” -ler helt utan framtänder- ÅHHH jag skäms, fatta att min pappa ville dö, åhh nu kom jag på en ny :C när vi var på en viktig middag hos pappas viktigjobbkompanjontjänapengarnomnomdylikt och jag tittar på hans fru och säger “DU ser ut som en häxa” ALLTSÅ, SKÖN DOTTER! pappa dog skämsdöden igen.(men jag minns idag att hon hade värsta spindelögonfransarna och massa svart ögonskugga och typ vinröda läppar OCH OCH hon var rynkig, läskigt)
Sen skäms jag väldigt lätt över andra människor, jag kan typ inte titta på idol och dylikt för jag skäms så jävla mycket över att de står där och sjunger!!!! så jävla pinsamt, pinsamt att ta sig själv på sååå stort allvar -skäms-
Sen skäms jag när jag snokar på facebook och ser hur mina gamla skolkamrater ser ut, då skäms jag på ett väldigt osunt vis, för det blir ju som att jag ser ner på dem och det är inte så fräscht, MEN, det är inte så fräscht att skaffa sillisar fyra ungar och en nazistpojkvän och bo i ett radhus i ingentinget heller.
Jag skäms väldigt ofta över osmarta människor, som när man umgås med folk man inte känner så bra som uttrycker deras åsikter eller ställer frågor som är lite “osmarta” då skäms jag, jag tänker bara “åhh hoppas hon är tyst hoppas hon är tyst” (fast ibland är jag själv den kvinnan som ställer de där frågorna)
Ibland kan jag till och med skämmas om jag slår i huvudet på bussen, ALLTSÅ VAD FAN, vem tror jag att jag är? tror jag att alla medpassagerare tänker “oj, den där tjejen slog i huvudet när hon ställde sig upp… pinsamt”
Just i den här stunden skäms jag mest över den gånger jag var på middag hos en kompis och råkade lägga en högljudd prutt och istället för att typ skratta och säga, “oj ursäkta mig”, så började jag röra mig på stolen så att stolen knakade och lät massor så tittade jag liksom på stolsbenet så att de andra middagsgästerna skule tänka “jaha hon fes inte, det var bara något fel på stolen” ÅHH, skäms.