Åh Kissie blir så himla mänsklig när jag ser att hon också har en liten Ursula i sig <3

Det är mycket nu.
Köp - utrensning - renovering - flytt - försäljning -flytt - flytt -flytt
Ja ni förstår.
Igår skulle jag och Casandra köra ner massa grejer till Nyköping. TJI fick vi när någon jävla feda hade parkerat sin bil så fruktansvärt dåligt och medvetet olagligt att vi inte fick ut våran feta lastbil.

Så vi fick hänga med securitas vakter ocgh vänta på bärgare i ca 2h. Jävligt ovärt. men fint med dramatik.

Sen kom vi iaf iväg

Någon hade käkat blängsylta och vägrade hjälpa till att bära.

Jag känner i hela kroppen att jag aldrig aldrig mer vill flytta igen, och vi är inte ens färdiga med flytten. Men sen mina vänner, sen kommer det bli så jävla bra. Jag ska sippa drinkar på ballen iklädd vinterjacka och kolla solnedgången. <3

Några av mina favoritserier är Weeds, Six Feet Under och True Blood. Och i varje serie har jag en favoritkaraktär. Det känns som att de har någonting gemensamt. eller?

Conrad

Keith

Lafayette

Alltså om det är någon situation jag skulle vilja ha fått med på film, så är det den häromdagen när jag högtidligt ställde mig bredvid min mamma och pappa som satt vid ett bord. Jag harklade mig och sa “Jag vill bara berätta en sak” de tittade på mig men kändes okoncentrerade så jag sa med hög röst “Jag är med baaaarn” mest för att jag ville ha hela deras fokus, och vilken jävla reaktion jag fick, det tog bara en sekund och jag var tvungen att ropa ”SKOJIS” men de kunde fortfarande inte släppa mitt joke. Jag minns fortfarande mammas blick precis när jag sa att jag var med barn, hon liksom spärrade upp ögonen och ryckte till med kroppen på ett väldigt onaturligt vis, så att hela frisyren liksom rörde sig i världens lustigaste ryckiga rörelse och hon blev helt stel i kroppen. Pappa var mer som en stor tung suck i hela kroppen, han rynkade pannan och såg på mig under lugg med kanske det mest obekväma leendet någonsin.

Och helt chockerande vore det faktiskt inte, alltså Jag tycker att det vore helt sjukt om jag blev gravid, men de tänker nog inte så, nu när Alexander och jag köpt lägenhet och allt.
Men nu är det som att min mamma inte riktigt kan släppa detta, jag bara “Åh jag har fått en sån stressmage” hon bara “DET ÄR EN GRAVIDMAGE JÖÖÖ!”
Det kommer nog ta några veckor för henne att smälta mitt skämt. hehe

Om ni vill läsa om mig och mitt skägg, klicka HÄR

När jag som barn hörde Simply The Best så tänkte jag alltid på mig själv. Att låter var om mig, och bara till mig. Lite samma känsla idag. Helt klart finns det ingen annan jag tänker på när jag sjunger med i refrängen.

Och jag tänker på det Alexander sa nyligen, att olika generationer har olika sorters tonårsrevolt. Förr kanske det var att lyssna på punk, under våran generation var det att vara alternativ/emo/piercing/tatueringar (alltså också lite punk) och nu verkar revolterna handla om plastikkirurgi, och han sa “det är ju faktiskt det mest extrema man kan göra” Och det stämmer. Och det är så jävla sorgligt tycket jag, om det handlar om att revoltera eller bara följa en norm, båda är så jävla ledsamma, nästan pinsamma. Att behöva genomgå operation för att synas eller passa in. Jag vill bara krama dem som känner så.

Eller skicka till en psykolog.
HAHAHA. fan vad iskallt bara “DU BEHÖVER FAN PSYKHJÄLP INTE NYA PATTAR!”

Jag tror seriöst att jag kommer bli lite lätt besviken om inte mitt/mina barn kommer vara i alla fall lite gay. Minst en av dem kan väl få vara det i alla fall? Och jag vill så gärna att de ska vara intresserade av ridsport, musik och konst. Och om de blir intresserade av plastikkirurgi, då, då blir mamma ledsen.

Jag längtar inte eller så, jag är inte alls i barnatankar. Men just det där med att jag hoppas att jag får ett gaybarn, det tänker jag på nästan varje dag. Världens stoltaste gaybarn!

Förövrigt fastnade jag i hissen idag. Den bara stannade och lät konstigt, det gick såklart inte att öppna några dörrar och plötsligt kändes den redan så lilla hissen SÅ mycket mindre. Jag fällde ner den lilla tantsätet och satt och glodde rakt fram, samtidigt som jag kände hur svetten började rinna. Jag kände varje droppe som från nacken, saka rann ner, sen lite fortare vid ryggraden och sen hamnade någonstans i stjärten. Jag började räkna dropparna och nynna lite sånger för mig själv. På något vis kändes det lite förnedrande, som en bög i en bur. Tänk om en granne skulle hitta mig, vad skulle vi säga varann.

Efter en stund gick hissen igång igen, och jag andades ut.

Såg senare att jag suttit där i 20 minuter, tjugo långa minuter.

Är frånvarande pga köp av lägenhet och flytt.

Jag rekommenderar er att läsa om bloggen ifrån början. Många bilder många minnen. Som tur är behöver inte bloggen rensas och slängas.

PUSS

(har ni problem med att se bilderna? vänta till den 17:e, då har photobucket bestämt sig för att sluta tjafsa.)

i natt kunde jag inte somna, satt och glodde rakt fram på dattan. Och plötsligt plingar facebook-chatten till

Har precis börjar rensa ut i min lägenhet, den är som en stor walk in closet. Full med prylar. Jag minns ett sms av Alexander “Kolla det är du på 3:an” och så var det ett program om sjukliga samlare. Jag bara “jaja okej. hehe” Men det stämmer ju. När jag såg programmet så tänkte jag “Så tänker jag också!!” och jag tyckte inte att någonting var överdrivet onormalt. Att jag själv har flera lådor under sägen med hårprodukter, inga konstigheter, eller en hel låda full med olika mediciner, inget konstigt alls. Eller en påse med solglasögon, en klädstång med klänningar jag inte använder utan tycker är fina att titta på, ca 3 kvm av min lägenhet full med platåskor som jag inte kan gå i, eller en väska full med peruker. ALLA HAR VÄL SÅNT I SITT HEM???!!!! eller?

Nu är det dags för utrensning, och jag känner seriöst seperationsångest!!! Varenda liten pryl har jag ju ett minne och en historia med. Jag vill inte släppa och aldrig glömma. Bara skaffa fler minnen (läs prylar)

Och jag längtar lite mycket till lägenheten på Rue de Madrid, den stora salongen full med någon annans prylar.

Bild från sista dagen i Paris

Förövrigt testade vi ganska många macaronger ifrån olika bagerier, och INGA slog de som Petit France (café på kungsholmen, sweden) gör!!!

Dock testade vi inte hundra olika ställen i Paris. But still!

Vi fick ett varmt välkomnande när vi kom tillbaka till Stockholm efter två veckor i Frankrike. Det kallas det svenska vädret:

Idag har jag fått en av Kents sämsta låtar i skallen. Deppig är den också, och jag går runt och sjunger den och Alexander bara “Vad är det där för musikal?”

fail.

Och nu börjar kroppen längta efter ett hårt pass på gymmet kan jag säga. Fast inte bara kroppen, även hjärnan som alltid tar tillfället i akt att överanalysera så fort jag inte tränar. En rolig grej dock, är att så fort jag går upp lite i vikt, så sätter det sig mest på pattarna. Just nu känns det som att jag är ett tuttskepp kommer lastat. +-=0

Det har blivit många macaronger under den här semestern, OCH Magnum med smak av honung och nougat. NOM NOM

Dagens Jag

Dagens Promenad

Idag tog jag och Alexander oss ut lite till Paris förort. Det var rätt så väldigt stor skillnad på gatorna där och kvarteren runt Europe där vi bor. Rätt så coolt, men också sorligt. Vi hamnade på den fetaste marknaden någonsin.
Den var full av
1. Dyrbara stora ståtliga gamla samlarfynd
2. Gammalt gammalt skräp i högar
3. Stöldgods

Under hela tiden vi var där så fick jag inte ha min iPhone framme för Alexander, ifall att någon skulle bli sugen på att sälja den. Tyvärr hittade vi inget som vi ville köpa, fast jag blev faktiskt förälskad i en gammal handväska, kvinnan som sålde den såg mina kärlekskranka blickar, tog fram den, dammade av den (!!!) och ville ha 500 spänn för den. Det var den såklart inte värd så jag fick gå därifrån med en hållning som på ett barn som blivit bestulen på Hubbabubba.

Förövigt såg jag den största transan jag någonsin sett, på den där marknaden. Hennes sillisar var seriöst en fara för.. Alla, typ hela mänskligheten, eller ja vi som gick förbi. Seriöst hon skulle kunna slå någon medvetslös med dem. Exakt som fyllda vattenballonger. Hon hade flipflops och elefantfötter.

De som känner mig väl vet att jag aldrig aldrig aldrig äter kebab. Jag tycker inte om kebab säger jag, men egentligen handlar det om en djup besvikelse från barnsben när det gäller just kebab.

Jag minns det så väl, det var under Nyköpingskarnevalen som är varje sommar, jag var kanske 9 eller 10 år och gick runt själv med en av mina bästisar och åkte karuseller, köpte spunnet socker försökte kasta pil och annat ballt. Sen gick vi förbi ett gatukök och jag kunde knappt inte tro mina ögon, där inne satt en stor mjölkchokladklump och surrade lockande på en pinne. Jag frågade mannen i gatuköket vad det var för något. “Det er jettegott” sa han, och mina misstankar att det var choklad besannades. Han sliceade av en bit som jag fick i handen för att smaka. Jag måste ha varit så förvirrad i luktsinnet utav allt spunnet socker så jag kände inte lukten utav den bruna fin i min hand. Jag slukade biten fort så att den inte skulle smälta i min hand, och CHOCKEN jag kände. alltså. Det smakade inte choklad, inte på långa vägar, inte ens lite sött, det smakade inte heller salt, eller kryddigt. Jag hade inte en aning om vad den jävlarns mannen lurat i mig. Men gick ganska fort därifrån med tårar i ögonen. Det där stora snurrande chokladklumpen hade lurat mig.

Inte så lång tid efteråt förstod jag att det var kebabkött. Jag hade inte ätit kebab och har än idag inte ätit en hel kebabrätt utav något slag. Jag smakar ibland men det är alltid samma besvikelse som infinner sig. Och ibland på nätterna drömmer jag fortfarande om en stor mjölkchokladklump som snurrar på en stor pinne, som kan jag skära långa chokladslice utav.

Alltså, sätt på Erasure med låten Always (helst 2009 mixen) sen tittar du på den här bilden

CAN YOU FEEL THE LOVE?

Vad var det nu någon sa? Gaysyskon!? ÅHÄLSKARROMSÅMYCKEJU!!!!!!

Gatukonst

Le Entrecote

Cheesekake och Milkshake i Marais

Lite sämst att bloggen blivit någon slags reseblogg, men bilder säger mer än tusen ord!!!! Plus att jag fanimej är på semester, då behöver man inte tänka och skriva och sånt. tjafs.

Det stämmer faktiskt, troligen pga det varma vädret och surfarna. Jävla surfare (skrev först smurfare) *surfing dudes

Bilder ifrån Torsdag:

Fisk, typ den godaste fisken. Jag måste faktiskt säga det att jag hade många “matupplevelser” i Biarritz, troligen för att vi hängde med Erik som bor där och kunde ta med oss till massor av bra ställen, och att han själv agerade någon slags superkock. Jag får dock inte glömma att nämna såsmästaren Anders *applåd*

En fin kissgränd

Vi tänkte på vikten. Alltså bara tänkte, och köpte en våffla doppad i chockladfontänen. En sån borde man ha hemma. Varför har jag inte det?!!! *upprörd*

Vårat hotell. Jag tänkte direkt på Julianas dotter när jag såg det.

Jag blev rätt så förälskad i Biarritz, självklart i vädret och havet, maten och folket. Biarritz är så underbart vackert, men är ändå inte något slags stekarställe, utan mycket mer genuint. Jag är mycket glad över att jag fick uppleva det.

Spelades det minigolf. Priset var gratis lunch, och mellan Anders och Erik stod en 8årig rom på spel.

Affärsman på banan

Klurig putt.

(Bild snodd av Alexander) Ni ser ju på mig direkt att jag var en jävla minigolfvinnare! Nä. Erik och Alexander delade på vinsten och jag kom tvåa. Okej. Trea = sist.

Anders och jag bjöd vinnarna på en riktig jävla skaldjurslunch. DELUXE!

På kvällen drog vi hem till Erik,  hängde lite med Tim och åt semesterns godaste grillning, + drack bärs och pratade, pratade, pratade.

Hänger med mig själv framför spegeln  *GILLAR DET JAG SER*

Allvarlig stämning mellan superputtaren och såskocken.

Anklever och Champagne till förrätt? JAMENJA!

I tisdags packades väskorna för att dra ner till Biarritz. 5 timmar spenderades på världens snabbast tåg. typ.

Väl framme avnjöt vi mycket god mat, god öl, goda drinkar etc. Med Anders och Erik,  Alexander fick även en handgjord tiramisu.

I måndags var jag lite sjukis, svag och hostig som bara jag kan bli. Vi spenderade då dagen i sängen tittandes på massa avsnitt utav Arrested Development, vi testade lite olika “efterätter på plastburk” och chips med pepperonismak. Mycket gott, det finns även med smak av cheeseburgare. Det måste testas innan hemgång.

Vilket jävla underbart välkomnande till Paris

Fatta mys att dricka champagne och äta baguetter med 50 sorters ostar på balkongen. Life is life liksom!!! Det känns rätt mysigt mystiskt och lite skrämmande att vi typ är dom enda levande i kvarteret just nu, grannhuset:

Idag har vi gått igenom typ hela Paris, känns det som. Vi hängde på moderna museét och skulle sen vandra hemåt. Hamnade då mitt i avlutningen utav Tour de France. Kollade lite på cyklister som cyklade runt runt, letade efter glass och vatten. Hamnade vi triumfbågen och sen tunnelbana, detta tog alltså sju timmar. Lätt värt. Paris är mulet men rätt varmt. Ah just det, en brunch hann vi med också. körv <3

En bild Alexander tog utanför Moderna museét:

Hehe. Jag älskar att iPhonen autostavar “Vagina” till “Bacon”

Äntligen semester!

I morgon åker jag och Alexander till Paris i två veckor och kommer även ta en tripp till Biarritz, men sörj ej. Datorn kommer följa med.

Okej. Jag skriver det här inlägget för att påminna mig själv om att ALDRIG mer klämma en finne som sitter vid mungipan, jag har gjort det förr, och igår gjorde jag det igen. Först och främst gör det sjukt ont, sådär ont att ögonen tåras, vilket inte är särskilt macho. Sen blir såret ömt för att man rör munnen hela tiden (jag älskar min egen röst) och såret blir typ infekterat när man äter bajs och sånt. Så efter en halv dag ser det ut som herpes.

Bra tack. då ska jag komma ihåg detta tills nästa gång.

Och nej, självklart har jag inte ätit bajs. Bara lite.

Om jag får en son någon gång så önskar jag, med hela min själ och hjärta att han blir lika queer och underbar som Johannas lillebror.

Kolla in benen!

Freddies favoritlåtar är “my heart will go on” och “barbie girl” Mitt queerhjärta blöder när jag tänker på den här lilla hjälten <3

Efter Skärgårdsvistelsen fick jag massor av myggbett. feta röda svullna som skriker efter mig att röra dem, smeka dem, penetrera dem. skoja. Men i alla fall, de är många och de kliar. Mest i duschen. Så här om dagen när jag satt i duschen och försökte förgäves klia på dem med mina nerbitna naglar så letade jag febrilt efter något att klia med och kom då på den briljanta lösningen att klia med fotfilen.
OCH om det var gött?, svar JAA.
Sen sved det som fan och nu har jag fått asäckliga halvvariga “skrubb”-sår över benen. De svider som fan och jag måste hälla på Klorhexidin för att inte bakterierna ska bosätta sig där.

Note to self: Klia dig inte sårig med en fil.

Hur många blir extemt ljud och ljuskänsliga när de är trötta?

Jag är fruktansvärt känslig för ljud på mornarna. Jag blänger liksom på killen som sitter bredvid på tåget och andas med näsan så att det piper. SÅ känslig. Men det har eskalerat något så otroligt. Förrut var jag känslig och typ störde mig lite, och reagerade på höga ljud. Nu för tiden blir jag förbannad och upprörd, kräver skriftliga förklaring och vill tala om för personer att det faktiskt inte är lämpligt att bygga om, prata högt, ha ljud på mobilen när jag är i närheten. Och nu är det inte bara när jag är trött, utan mitt på dagen också. Jag tar det typ personligt när någon slänger igen sin dörr i samma hus som jag. typ som att personen ville störa mig.

Ja. ibland tror jag att allt kretsar kring mig.

Eftersom jag rätt ofta skriver om träning så kanske folk tror att jag är superfit.
Stämmer ej mina vänner, jag är liten men bär på två rediga pattar och hamsterkinder.
Träning är för mig att sätta att tillåta mig själv att äta lite som jag vill, dricka bärs och suga på coffe cooler utan att se ut som Kebaben Larsson.

Jag går ibland på gympapassen på gymmet. Jag har ju nämnt det förr, att jag är totalt jävla sämst, har svårt med höger och vänster och allmänna problem med motoriken. Men alltid alltid försöker se “cool” och “ball” ut. Fasaden smulas sönder bara efter 5 minuter. MEN ÄNDÅ.

Min favoritinstruktör är en 55 årig tysk man. Han kör inte massa krångliga steg utan bara hårt och enkelt. Han skriker som en fürer, ja han kan till och med skrika dig i örat när du gör armhävningar. Vilket gör att du kämpar på tills du skiter i byxan = BRA! Han älskar Lady Gagas - Disco stick och spelar massa Rammstein. Och är allmänt soft och hård (HAHA soft & hård??)
Men nu är det semestertider och lille tysken ligger i sina tighta yfrontfillingar på någon tysk strand någonstans. i Tyskland.

Så igår läste jag att det var en annan kille som skulle hålla i passet. Och det känns alltid bra för killarna brukar köra med enklare koriografi.
TJI fick jag, In kommer en senig man ifrån ryssland, han har pottfrisyr med små ljusa higjlights i och talar i falsett, med rysk brytning då såklart. Och det visar sig att han är nån jävla street dansare av något slag. KATASTROF för mig. Jag körde “stenansiktet” och låtsades för allt i världen hänga med och visst förstå de där axel och huvudtryckningarna och konstiga grejerna man skulle göra med händerna. Att han också typ endast spelade rysk discopop gjorde allt bara ännu mer.. som en lsdtripp. Hans ljusa skrik fick det att bubbla av skratt i min mage “WIIHHOOOO”. Jag bara “EH.”
Men i alla fall. IDAG vaknar jag upp med världens fetaste träningsvärk OCH några nya dansteg som jag kanske kommer kunna briljera med på Debasers dansgolv. DET NI!

Bröllopsfest. Men tyvärr ingen bild på självaste brudparet. Men trevligt var det:

Pigg och peppad på resan ner

Pigga och peppade på båten

Tårtbuffé

Fina vänner

Hopp i vattnet

Rätt in i skrevet

Flirt på bryggan

Bögarna bruse i vattnet

Efter att alla hängt lite för mycket i sangriabaren så gick allt utför:

Dagen efter:

Alltså. jag är inte morbid. Men jag är väldigt fascinerad utav dessa drunkningsolyckor som bara verkar bli fler och fler denna sommar. Det är sjukt sorgligt, och de flesta av dem rätt så jävla äckliga. Jag frågar mig själv om och om igen. Hur kan det gå till? När en 7åring springer ner till vattnet för att doppa sig, vad är det som går så snett att man senare hittar barnet drunknat? Eller killen som rodde ut med en båt men aldrig kom tillbaka och senare hittades på botten. Eller tjejgänget som gick och nattbadade men när de gått upp så är det en tjej som saknas. Eller kompisarna som hoppade ifrån en bro på 10 meter, men när de skämtar med en av dem och puttar i honom så hamnar han så fel att han blir medvetslös? Hur kan det gå så snett? Det är inte meningen med ett deppigt inlägg jag blir bara så jävla förundrad. Hur farligt är vatten egentligen?

Nemi hade gjort den bästa loppan. favoriten var “Du är en morotsfisa”

Någon som vill ge sin erfarenhet av P-ring. var god kommentera! :*

För er som undrar vad Sedir har gjort på senaste tiden så har han legat i en park och ätit pizza med mycket ost.

bra bild!

Var inne på mitt rum på kontoret. Gick ut en stund, kom tillbaka, satte mig i rullisen (kontorstolen) OCH känner en ungen pruttlukt. Vem fan har gått in i MITT kontorsrum och lagt en rökare???!!! *paranoid* *tar illa vid sig*

Jag följer lukten.. den kommer ifrån kontorstolens sits. AAHAA. det var bara mina egna pruttar som blivit inbitna i tyget. BRA *Markerar revir*

(ja. det är en riktig katt)

Jag är inte en människa som blir beroende utav saker. Jag har aldrig känt mig beroende av ciggaretter, snus, coca cola eller godis. Jag är sugen. Men aldrig beroende. Jag har aldrig haft något som gett mig trippar och avtändningar.
Inte förens nu.
Jag är helt klart beroende utav träning. Det märks så fort i hela mig när jag inte har tränat på ett tag. Jag blir trött, tjurig, ledsen. Vill rulla ihop i fosterställning i duschen och klämma ut tårar. Livet känns tungt, jag reagerar häftigt på kritik, och jag kan till och med reagera negativt på världens roligaste skämt.
Inte förens för några månader sedan började jag förstå sammanhanget, med träningen. kicken det ger mig, glädjen, och hur träningen kontrollerar min alldeles för speedade hjärna. Hjärnan som alltid jobbar, som jobbar med rädsla, ångest och fantasi.
När jag som mest behöver träning blir jag som person precis som ett barn, verkligen i nivå med ett trött barn, tjurig, gnällig fyraåring.
Idag vid fredhällsklipporna tyckte jag att ALLT var jobbigt, VARFÖR var det klippor överallt?! VARFÖR var vattnet kallt?! VARFÖR var det andra människor där, när JAG ju ville vara där, SJÄLV.
När jag skulle kliva ner för de branta varma klipporna till det alldeles för kalla vattnet sökte min blick efter Alexander, och det enda jag ville var att slänga mina armar och ben runt hans kropp så han skulle kunna bära ner mig likt en klängande koala runt halsen. Precis så som min egen mor och far så många gånger i min barndom fick göra.
När jag idag klev snett med foten på en sten så hulkade jag mig och fick fram små grokodiltårar “BU HU HU”.

Life is life.

Under tiden på klipporna kände jag något i kroppen, att jag hade abstinens. Jag behövde något. Jag behövde röra på mig, och det var NU.

Jag stack hem, klädde om till träningskläder och tog mig till gymmet, på vägen dit kände jag att ögonen började fyllas med tårar, för jag visste att snart snart skulle jag få röra på mig. Snart skulle mina muskler få jobba, svetten rinna och pulsen slå. Och efteråt kände jag mig så lätt. så lätt. och levande. på riktigt. Alla jobbiga tankar, min dumma dumma hjärna som ibland är så bra, så briljant så jävla rolig. men som också kan vara ond, mörk och Helt jävla sämst *gothare*. Den började istället tänka positivt. Och jag  kände mig precis som den tjejen som jag älskar att vara.

Och jag är så jävla glad att det är träning som ger mig de största kickarna, förutom mina nära och kära såklart.

Förövrigt tror jag att mina pattar svullnat av den här värmen.

Jag tittade igenom mina bilder ifrån helgen som jag tänkte lägga upp. Och märker att det ser ut som att det enda jag gjort den här jävla helgen är att följa efter Sedir. vart han än gått. Jag känner mig nästan lite som en stalker. Ni ska få se:

Fredag:

Sedir på väg till Trädgårn

Sedir och Ali på väg ifrån Trädgården
(Förövrigt fick de under helgen höra “Ni är bögar va?” dom bara “nej” tjejen som frågade sa då “men ni är syskon i alla fall?” HAHA. bögsyskonen <3)

Sedir träffar tjej med peruk på tunnelbanan

Sedir blir tafsad på utav kille med keps.

Sedir kollar tatuering på rygg.

Lördag:

Sedir med fisk!

Söndag:

Sedir är glad i sina små små kallingar.

Sedir badar med pojkarna

Solar sig lite

Sedir hänger med polarna och kollar fotbollen.

Sådär, där var typ alla bilder ifrån MIN helg, med Sedir haha. Här får ni enda bilden på mig:

Jag svettig som en gris, framför Anders fläkt. VARSEGOD!!!

Det finns vissa mönster jag följer när jag är lite “pressad” i livet:

1. Lyssnar på Goth

2. Vill köpa grejer som jag kan frysa in

3. Känner ett behov av att köpa presenter till folk

Och sen att mitt allmänna tillstånd typ är: “Nervös_tjej86″

Nu börjar det blir lugnare på jobbet så jag hade till och med tid att ta mig ända till söder och hänga med Nour.

Vi var typ “soltjejerna deluxe”

Vi satt och snackade jäävligt mycket om om 90-talet. Älskade älskade nittiotalet <3 citerar Nour:

“jag älskar att jag växte upp på 90-talet. för då var det inne att vara cool”

Exakt så. Sen pratade vi 90s musiken. jag var ju mer scatman/alice deejay/gaydancetranceeurodisco - tjejen. Och Nour var coola, tunga, svarta R&B-tjejen. Sen sjöng vi lite Nelly - Ride with me (kanske sommaren 2010s STÖRSTA HIT!)

Sen pratade vi om “olika sorters popare” men då är vi alltså inne på tidigt 2000-tal. Nour var mer för “gubbpopen” och jag mer “danspopare”, den största regeln som popare var att BARA lyssna på svenska artister. just sayin´

Alltså clowner. Jag är inte rädd för dem, jag gillar dem bara inte.

Jag förstår liksom inte dealen? Varför så fula kläder? Varför så fula skor? Varför så konstigt hår? Varför stor näsa? VARFÖR SKRIKA OCH GAPA SÅ ATT JAG ISABELLE 4 BAST BLEV ASRÄDD OCH TYP INTE KUNDE GÅ TILL MC DONALDS PÅ ETT AVSLAPPNAT VIS PÅ TYP 10 ÅR!??????

Jag är alltså inte rädd. gillar dem bara inte.